You put a smile on my face

Jahapp. Här sitter jag mitt i natten. När jag märkte de nya mallarna här i blogspot blev jag inspirerad och började leka lite. Det får duga så här ett tag nu, kanske jag har ork att fixa en fin header någon dag. Kanske det. Men inte nu, nu borde jag egentligen sova. Men ack. Varför alltid göra som man borde?

Jag har återvänt. Bloggen har inte blivit uppdaterad på en vecka. Varför? Jag har helt enkelt inte orkat. Mitt humör har pendlat upp och ner, från att ena stunden vara glad och alldeles som vanligt till trött, ledsen och arg. Jag har inte ens haft någon lust att vara social på t.ex. msn utan jag har varit på offline för att jag helt enkelt inte ville tala med nästan någon alls. Jag hade inte alls lust att prata om vad som hänt. Några få undantag finns det dock som jag har pratat med men ingen har fått veta allt. Ingen.

Jag har inte legat hemma och varit deprimerad hela veckan ifall ni tror det, nej, jag har tillbringat väldigt mycket tid med Yvonne och vi har hittat på ett och annat äventyr. Jag har även sett en så otrolig vacker soluppgång att jag fick dra efter andan. Tänk er det, du sitter där på bryggan klockan fyra en vacker junimorgon, det är dimma och havet ångar, solen har börjat stiga upp och färgar allting vackert orange. Du är helt ensam och det enda som hörs är vattnets skvalpande mot stenarna och fåglarnas kvitter. Den känslan du upplever går inte att beskrivas. Tror att jag aldrig har varit med om något så vackert.

Sommarens första sömnlösa natt spenderades även med Yvonne. Efter en kväll i stan drog jag hem Yvonne (som cyklade) med min moped mitt i natten. Solen skulle just stiga upp så vi körde ut till näsehamnen för att beskåda underverket. Det var väldigt fint men jag måste säga att natten innan, då jag cyklade ut ensam för att se soluppgången första gången, då var det om möjligt ännu vackrare. Vi fortsatte sedan hem till mig och klockan 6 på morgonen cyklade vi båda iväg mot stan igen. Kvart före 7 var vi framme i stan och fullgjorde vårt uppdrag, dvs. att ge en viss person ett riktigt blött uppvaknande. Efter det var det dags för frukost och sedan blev det en morgonpromenad i fina Vasa. Efter ett tag började jag & Yvonne bli riktigt trötta, har man inte sovit på 24 h så känns det nog ...

Igår bröt jag min ha-på-offline-på-msn-deal som jag haft med mig själv, nu har jag varit tyst alldeles tillräckligt. Jag har en hel massa att berätta åt er, mina vänner, och det känns som ett stort hål med saker som jag inte har sagt. När jag annars berättar i princip allting åt er så märks det verkligen då jag har hållit tyst ett tag. Jag tänker ta och dra hela storyn för er även om jag kommer att välja att hålla vissa bitar för mig själv. Och jag kräver inte att ni ska förstå och tycka så som jag gör, just listen and give me a hug, det räcker.