Everybody's changing

Sitter här och funderar på hur snabbt ett år går och på hur mycket som hinner förändras under den tiden. Jag har själv ändrats en hel del och jag har upplevt en massa olika nya saker och även känslor under en kort tid. Det känns som att under detta år har jag varit med om mer saker än under hela mitt liv. Inte riktigt, men så känns det ungefär. Jag har utvecklats en hel del som person, fått lite mer skinn på näsan och är många erfarenheter rikare. Allt både på gott och ont. Vissa saker önskar jag att aldrig skulle ha hänt medan vissa saker skulle jag kunna göra vad som helst för att få uppleva igen. Men det är väl så det är och det är väl så det alltid kommer att vara. Alla förändras, även jag.

Jag var uppe inatt klockan fyra, det smattrade på taket och jag bestämde mig för att springa ut i regnet och sätta regntäcken på hästarna. Fick springa omkring på hela vår gård och leta Millas täcke och när alla hästarna sedan hade täcke på och stod nöjt i hagen så var jag ordentligt blöt. Tacka vet jag riktiga kurakläder! Sen blev det dags att krypa under täcket för att sova.

Idag tittade jag som vanligt lite på fotboll innan jag for och red Hessu i blåsten. Hans vänster framsena var lite tjock idag, usch och fy och blä. Lindade frambenen idag och tog en lugn runda runt näset även om pålle var mycket pigg som vanligt. Han kändes inte oren åtminstone. Blev att kyla frambenen ordentligt och smeta på kylgel efteråt innan han fick gå ut i hagen igen. Jag måste ta och ringa Per-Ole imorgon, Hessus skor börjar vara riktigt utslitna nu!

Vera kom hit ikväll en stund. Vi degade mest i soffan, pratade och åt glass. Riktigt skojigt. När Vera sedan for hem tittade jag på fotboll med pappa, Brasilien mötte Nordkorea. Jag har blivit riktig fotbollsentusiast på senare dar och jag har faktiskt börjat sakna fotbollen. Så pass mycket att jag har grävt fram mina gamla fotbollsskor, benskydd och min fotboll. Man märker hur mycket man har hunnit tappa på de här 3-4 åren som jag inte spelat, skotten är inte alls lika bra som förut och bollkontrollen har försämrats märkbart. Eller så berodde det på att min boll hade för lite luft i sig, vi kan ju hoppas på det, haha! Men jag saknar verkligen det...Jag vet däremot inte hur lätt det skulle vara att börja igen, vem tar emot en gammal rostig tant som inte spelat på flera år? Kanske det blir så att jag får fortsätta att springa omkring i hästhagen och sparka på den gamle trogna bollen. Det felar inte så mycket det heller men visst vore det roligt att få spela en riktig fotbollsmatch igen, den där känslan, kämpaglöden och envisheten som väcks inom en är riktigt, riktigt härlig.

Nåja, nu har jag skrivit dagens romanranson här, börjar bli nattdags. Ska gå ut och kika så att hästarna står i hagen innan jag kryper ner under täcket igen. Imorgon ska jag ringa hovslagarn och sen ska jag brumma in till staden en sväng. Vi hörs, ha det gött!