Tonsiller hit, tonsiller dit

Mina tonsiller har mindre än tolv timmar kvar av sin livstid, och jag börjar bli riktigt nervös. Operationen i sig är redan skrämmande nog, men att ha två veckor av hemsk smärta framför mig känns inte alltför mysigt ... Börjar få riktigt kalla fötter och skulle nästan ha lust att dra mig ur det hela, huuääähhh ... Missar dessutom vappenfirandet, eller det lär bli en aningen lugnare vappen än tidigare år, snyft.

Nåja, måste tänka på nåt lite roligare. Förra veckan klarade jag hygien- och serveringspasset, det var rätt underhållande att se medelålders människor klaga på frågornas uppbyggnad när de hade fel, snacka om att inte kunna ta kritik, fniss..

I lördags fick mina tonsiller smaka på alkohol för sista gången (haha enda jag tänker på nu är den här jäkla operationen). Ännu en krogkväll gick till historien och jag kunde än en gång konstatera hur mycket jag faktiskt tycker om min pojk.

Idag har jag laddat upp genom att inhandla en ny kudde, saft, yoghurt och saftsoppor tillsammans med mamma. Hittade Bjurre och vi dägä na liti, sen hann jag ännu mysa med Kimppiii. Nu tror jag bestämt att jag ska packa väskan inför imorgon och hoppa i duschen så jag inte luktar så illa imorgon. Hehe.

Nåjå, he va he, återkommer antagligen om jag överlever.
So long madafakas

vet ni då man är så där ... lycklig, eller kanske kär som jag syftar på i just det här fallet, och man känner en konstant undran över hur länge det är möjligt att få vara lycklig utan att något kommer emot. Blir ju lite rädd att det står någon, eller något, och tittar som märker att nääe, nu har hon varit alldeles för lycklig, nu är det slut på det. Som att det är för bra för att vara sant? 

tolfte april

nåjå..


Om tolv dagar ska jag opereras för första gången i mitt liv, det är tonsillerna som ska karvas bort. Med min stora nål- och blodprovsskräck ser jag inte fram emot det, och när det ryktas om att de två följande veckorna efter operationen är ett rent helvete känns det lite lagom läskigt ... Men, bra att få det gjort i alla fall så jag blir av med problemen. Ska försöka vara en cool och stor tjej, men jag är skitnervös redan nu, haha.

I nästa vecka borde jag förresten få både hygien- och serveringspass i skick, känns ju helt bra.

Nu ska jag mocka hepes box för att senare bege mig iväg till stan tillsammans med mor&syster.
Tror dock att jag tar egen bil så jag får fly hem när jag får nog ...

Bröl

En och en halv månad har gått och hepes ben är ännu inte i skick. Både jag och Hese är väldigt trötta på att vila/bara få skritta, och våra skritturer är heller inga lugna mysritter direkt, haha. Bliiii braaa nuuu, snälla!

Annars är det helt bra, solen har skinit mycket på sistone och det har börjat kännas som vår, men ack, idag kom det såklart ner lite mera snö från himlen. Alla veteraner befann sig på Ollis igår och jag campade i Idas & Jesus nya lägenhet efteråt. Jag har börjat läsa en bra bok (senast det hände var förra sommaren) och snart ska jag bege mig iväg till Kimpe.

Så att sånt. Har det hänt nåt annat då? Hmm.. Jag har sökt in till skolor, är lite rädd att alla inträdesprov kommer att krocka men litar på att det löser sig.

Telefonbilder igen

Testar att ladda upp direkt via telefonen, får se hur det går hihi

Ollissss

Hese kom och hälsade på ...

Haha, kul syn jag möttes av när jag kikade ut genom fönstret..

Alla hjärtans dag, snutt <3 br="">

Haha, ollis och tipudansen

Besök hos veterinären med Hiskihäst :/

Haha, trötta tjejeer en kväll hos Elkko

Tjejligan drog till Simpsiö, jag ställde mig på skakiga ben på slalomskidorna..

Men visst gick det bra, och skoj var det också!

Man tager vad man haver då man inte äger några slalomglasögon, hehe

Gos med Ellabella

Så sköönt då solen började värma om morgnarna!

Haha, hittade detta i min plånbok

Jesus shoppar

Ollis once again

Hurtig med Jessi, skidade och besteg Öjberget

Kvällssol <3 br="" komkom="" sommar="">

Gooose njöt av solen i min famn

Myyys, misson med som vanligt!

Ute på ridtur med Hemulen

Börjar bli skönt att sitta utanför stalleeet !

Söt hest

Köpte filten jag spanat in länge, hihiih najs

Glad tjej

Senaste nytt:
Andra skedet av körkortet blev avklarat i veckan. Igår blev det en nykter (för andra gången i rad!) Olliskväll med alla veteraner samlade och efter det fick jag somna bredvid min fina. Imorgon ska jag vara inhoppare vid dagiset i Solf och på måndag ska jag på arbetsintervju, på finska! Jag börjar känna mig allt säkrare på mina ansökningsval jag snart ska göra. Solen skiner om dagarna och trots det stundvis är svinkallt känns allt rätt bra just nu.

"Only once in your life, I truly believe, you find someone who can completely turn your world around. You tell them things that you’ve never shared with another soul and they absorb everything you say and actually want to hear more. You share hopes for the future, dreams that will never come true, goals that were never achieved and the many disappointments life has thrown at you. When something wonderful happens, you can’t wait to tell them about it, knowing they will share in your excitement. They are not embarrassed to cry with you when you are hurting or laugh with you when you make a fool of yourself. Never do they hurt your feelings or make you feel like you are not good enough, but rather they build you up and show you the things about yourself that make you special and even beautiful. There is never any pressure, jealousy or competition but only a quiet calmness when they are around. You can be yourself and not worry about what they will think of you because they love you for who you are. The things that seem insignificant to most people such as a note, song or walk become invaluable treasures kept safe in your heart to cherish forever. In their presence, there’s no need for continuous conversation, but you find you’re quite content in just having them nearby. Things that never interested you before become fascinating because you know they are important to this person who is so special to you. Life seems completely different, exciting and worthwhile. Your only hope and security is in knowing that they are a part of your life.”

Men bara när du inte hör, vågar jag säga så

För två helger sen dansade jag lyckligt omedveten omkring på Leipis dansgolv, bara för att väckas nästa morgon av nyheten om att Moffa somnat in under natten. Jag lät det inte sjunka in, det slog mig liksom aldrig vad som hade hänt, utan jag skjöt undan alla tankar på det. Imorgon är det begravning och först nu slår det mig, även om jag fortfarande inte riktigt vill tänka på det. Jobbigt.

Snart är det även dags att söka in till nya skolor, och alla funderingar och planer om framtiden känns fortfarande lika osäkra. Jag är så rädd att göra fel val, att göra mig själv besviken. Att jag ångrar mig.
Då vissa familjemedlemmar verkar tycka jag är feg om jag vill stanna här gör mig dessutom lite småledsen.