Tonsiller hit, tonsiller dit

Mina tonsiller har mindre än tolv timmar kvar av sin livstid, och jag börjar bli riktigt nervös. Operationen i sig är redan skrämmande nog, men att ha två veckor av hemsk smärta framför mig känns inte alltför mysigt ... Börjar få riktigt kalla fötter och skulle nästan ha lust att dra mig ur det hela, huuääähhh ... Missar dessutom vappenfirandet, eller det lär bli en aningen lugnare vappen än tidigare år, snyft.

Nåja, måste tänka på nåt lite roligare. Förra veckan klarade jag hygien- och serveringspasset, det var rätt underhållande att se medelålders människor klaga på frågornas uppbyggnad när de hade fel, snacka om att inte kunna ta kritik, fniss..

I lördags fick mina tonsiller smaka på alkohol för sista gången (haha enda jag tänker på nu är den här jäkla operationen). Ännu en krogkväll gick till historien och jag kunde än en gång konstatera hur mycket jag faktiskt tycker om min pojk.

Idag har jag laddat upp genom att inhandla en ny kudde, saft, yoghurt och saftsoppor tillsammans med mamma. Hittade Bjurre och vi dägä na liti, sen hann jag ännu mysa med Kimppiii. Nu tror jag bestämt att jag ska packa väskan inför imorgon och hoppa i duschen så jag inte luktar så illa imorgon. Hehe.

Nåjå, he va he, återkommer antagligen om jag överlever.
So long madafakas

vet ni då man är så där ... lycklig, eller kanske kär som jag syftar på i just det här fallet, och man känner en konstant undran över hur länge det är möjligt att få vara lycklig utan att något kommer emot. Blir ju lite rädd att det står någon, eller något, och tittar som märker att nääe, nu har hon varit alldeles för lycklig, nu är det slut på det. Som att det är för bra för att vara sant?