There's some things we don't talk about

Har haft en trevlig dag idag. For iväg till stan med Yvonne tvåtiden idag, jag skulle inte köpa något eftersom jag försöker spara lite pengar inför min åland- och stockholmresa, och det gick sisådär. Under den tid jag traskade runt med Yvonne så lyckades jag faktiskt med att inte köpa något alls men när Yvonne körde iväg hemåt så fortsatte jag en runda till på stan och då köpte jag faktiskt en ny bikiniövredel och lite underkläder. Hittade också en söt tröjklänninggrej på veromoda men den var mamma (som jag sökte upp när jag var så gott som klar) snäll och betalade. Nöjd och något trött i fötterna gick jag, mamma och moster Marika, som kommit från Helsingfors idag, till Kaffehuset August för att äta. Vi beställde alla tre varsin grillbiff med franskisar och hungrig som jag var så var jag den som först hade ätit upp allting. Supergott var det! Till efterätt blev det en stor glasskål med jordgubbsglass, chokladsås och grädde. Mums!

Kom hem runt halv åttatiden och blev otroligt förvånad då jag hittade en förpackning med Metacam på blågröna bänken. Carre har ÄNTLIGEN fixat smärtstillande åt Milla, hallelujah! Gav Milla hennes första spruta i munnen ikväll, snäll ponny protesterade inte så värst mycket, går bättre att få spruta in direkt i munnen än att vara tvungen att blanda in ett medel i maten.

Avslutar detta inlägg med ett ordspråk; What goes around comes around ...

I like it

Tänker sammanfatta de två senaste dagarna riktigt kort. Igår började jag dagen med att köra in till stan för att träffa Milla. Vi gick omkring på stan, var en sväng till Sandö, åt pizza och glass och praatade. Riktigt skoj! Träffade även Korvis i gina tricot så blev en pratstund med henne också. Sen fortsatte jag med min moped till Elin, vi hade picknick ute på gräsmattan med godis och limsa ute i solen. En rejäl pratstund blev det även där, göttgött. Klockan började bli mycket och tidigare på dagen hade jag och Yvonne bestämt att vi skulle fara till deras skären en stund så halv 9-tiden for jag hem från Elin. Blev en snabbdusch och en hastig packning innan Yvonne kom efter mig. Vi körde till båthamnen där Yvkes pappa väntade. Så körde vi iväg! Det var superhärligt att få vara ute på vattnet igen!

Jag, Yvonne, Ronny och Mats tittade på fotboll, spelade kort och yatzy och åt grillkorv på kvällen. Hade superskoj och skrattade som aldrig förr! Lite efter ett började vi alla bli rätt trötta så då blev det dags att krypa till sängs. Jag vaknade flera gånger under nattens gång, varför vet jag inte. Dödade även ett antal myggor och hade lust att riva ur mina dumma tonsiller som tar så ont så ont i halsen.. Fyblä. Kändes lite bättre på morgonen efter att ha ätit frukost och druckit lite varm oboy. Dagen gick åt till att springa omkring där ute med kameran i högsta hugg. Fotade närmare 400 bilder, både fina och mindre fina.. Hahah.

Yvonne skulle bort lite senare på dagen så vi blev skjutsade till hamnen och sedan for vi iväg hem till Yvonne. En timme senare blev jag hemskjutsad och efter det har jag inte gjort så mycket, sett på fotboll och överfört alla bilderna till datorn. Nu funderar jag om jag ska fara och rida eller om jag borde låta bli. Ska gå och kika hur Heses ben verkar. Fick förresten hovslagartid först nästa veckas torsdag, blää .. Mina planer slogs lite i spillror dååå..

Nu ska jag avsluta detta korta inlägg som blev rätt långt ändå. Ska sätta in lite bilder senare, men ett litet smakprov kan jag sätta in. Siii jooo lejter alligejter!

Everybody's changing

Sitter här och funderar på hur snabbt ett år går och på hur mycket som hinner förändras under den tiden. Jag har själv ändrats en hel del och jag har upplevt en massa olika nya saker och även känslor under en kort tid. Det känns som att under detta år har jag varit med om mer saker än under hela mitt liv. Inte riktigt, men så känns det ungefär. Jag har utvecklats en hel del som person, fått lite mer skinn på näsan och är många erfarenheter rikare. Allt både på gott och ont. Vissa saker önskar jag att aldrig skulle ha hänt medan vissa saker skulle jag kunna göra vad som helst för att få uppleva igen. Men det är väl så det är och det är väl så det alltid kommer att vara. Alla förändras, även jag.

Jag var uppe inatt klockan fyra, det smattrade på taket och jag bestämde mig för att springa ut i regnet och sätta regntäcken på hästarna. Fick springa omkring på hela vår gård och leta Millas täcke och när alla hästarna sedan hade täcke på och stod nöjt i hagen så var jag ordentligt blöt. Tacka vet jag riktiga kurakläder! Sen blev det dags att krypa under täcket för att sova.

Idag tittade jag som vanligt lite på fotboll innan jag for och red Hessu i blåsten. Hans vänster framsena var lite tjock idag, usch och fy och blä. Lindade frambenen idag och tog en lugn runda runt näset även om pålle var mycket pigg som vanligt. Han kändes inte oren åtminstone. Blev att kyla frambenen ordentligt och smeta på kylgel efteråt innan han fick gå ut i hagen igen. Jag måste ta och ringa Per-Ole imorgon, Hessus skor börjar vara riktigt utslitna nu!

Vera kom hit ikväll en stund. Vi degade mest i soffan, pratade och åt glass. Riktigt skojigt. När Vera sedan for hem tittade jag på fotboll med pappa, Brasilien mötte Nordkorea. Jag har blivit riktig fotbollsentusiast på senare dar och jag har faktiskt börjat sakna fotbollen. Så pass mycket att jag har grävt fram mina gamla fotbollsskor, benskydd och min fotboll. Man märker hur mycket man har hunnit tappa på de här 3-4 åren som jag inte spelat, skotten är inte alls lika bra som förut och bollkontrollen har försämrats märkbart. Eller så berodde det på att min boll hade för lite luft i sig, vi kan ju hoppas på det, haha! Men jag saknar verkligen det...Jag vet däremot inte hur lätt det skulle vara att börja igen, vem tar emot en gammal rostig tant som inte spelat på flera år? Kanske det blir så att jag får fortsätta att springa omkring i hästhagen och sparka på den gamle trogna bollen. Det felar inte så mycket det heller men visst vore det roligt att få spela en riktig fotbollsmatch igen, den där känslan, kämpaglöden och envisheten som väcks inom en är riktigt, riktigt härlig.

Nåja, nu har jag skrivit dagens romanranson här, börjar bli nattdags. Ska gå ut och kika så att hästarna står i hagen innan jag kryper ner under täcket igen. Imorgon ska jag ringa hovslagarn och sen ska jag brumma in till staden en sväng. Vi hörs, ha det gött!

You put a smile on my face

Jahapp. Här sitter jag mitt i natten. När jag märkte de nya mallarna här i blogspot blev jag inspirerad och började leka lite. Det får duga så här ett tag nu, kanske jag har ork att fixa en fin header någon dag. Kanske det. Men inte nu, nu borde jag egentligen sova. Men ack. Varför alltid göra som man borde?

Jag har återvänt. Bloggen har inte blivit uppdaterad på en vecka. Varför? Jag har helt enkelt inte orkat. Mitt humör har pendlat upp och ner, från att ena stunden vara glad och alldeles som vanligt till trött, ledsen och arg. Jag har inte ens haft någon lust att vara social på t.ex. msn utan jag har varit på offline för att jag helt enkelt inte ville tala med nästan någon alls. Jag hade inte alls lust att prata om vad som hänt. Några få undantag finns det dock som jag har pratat med men ingen har fått veta allt. Ingen.

Jag har inte legat hemma och varit deprimerad hela veckan ifall ni tror det, nej, jag har tillbringat väldigt mycket tid med Yvonne och vi har hittat på ett och annat äventyr. Jag har även sett en så otrolig vacker soluppgång att jag fick dra efter andan. Tänk er det, du sitter där på bryggan klockan fyra en vacker junimorgon, det är dimma och havet ångar, solen har börjat stiga upp och färgar allting vackert orange. Du är helt ensam och det enda som hörs är vattnets skvalpande mot stenarna och fåglarnas kvitter. Den känslan du upplever går inte att beskrivas. Tror att jag aldrig har varit med om något så vackert.

Sommarens första sömnlösa natt spenderades även med Yvonne. Efter en kväll i stan drog jag hem Yvonne (som cyklade) med min moped mitt i natten. Solen skulle just stiga upp så vi körde ut till näsehamnen för att beskåda underverket. Det var väldigt fint men jag måste säga att natten innan, då jag cyklade ut ensam för att se soluppgången första gången, då var det om möjligt ännu vackrare. Vi fortsatte sedan hem till mig och klockan 6 på morgonen cyklade vi båda iväg mot stan igen. Kvart före 7 var vi framme i stan och fullgjorde vårt uppdrag, dvs. att ge en viss person ett riktigt blött uppvaknande. Efter det var det dags för frukost och sedan blev det en morgonpromenad i fina Vasa. Efter ett tag började jag & Yvonne bli riktigt trötta, har man inte sovit på 24 h så känns det nog ...

Igår bröt jag min ha-på-offline-på-msn-deal som jag haft med mig själv, nu har jag varit tyst alldeles tillräckligt. Jag har en hel massa att berätta åt er, mina vänner, och det känns som ett stort hål med saker som jag inte har sagt. När jag annars berättar i princip allting åt er så märks det verkligen då jag har hållit tyst ett tag. Jag tänker ta och dra hela storyn för er även om jag kommer att välja att hålla vissa bitar för mig själv. Och jag kräver inte att ni ska förstå och tycka så som jag gör, just listen and give me a hug, det räcker.

That feeling

Deep below it burns

Jag vill sova. Sova bort tomheten. Sova bort dagen. Jag har inte lust med något annat just nu. Jag trodde att jag kände dig. Jag antar att jag hade fel, alla andra hade rätt. Känns det bra för er nu? Jag blundade för verkligheten.

Kl 2 igår natt gick jag ut till hästarna för att få tänka, för att få vara ensam. Den ljusa sommarnatten, Hessus varma hals och ponnynas mjuka mular tröstade mig så som ingen annan kan göra. Jag vet inte vad jag ska tänka. Jag är inte arg längre. Bara tom.

Please don't hurt me anymore

Arg. Ledsen. Besviken.

Jag börjar på ett nytt kapitel nu.
Jag ska sluta vara så jävla blåögd.
Jag ska sluta bry mig.