måndag 29 november 2010
If love alone could have saved you
Kanske dags att uppdatera lite. Fredagen var en jobbig dag, mamma ringde och meddelade att Mommo hade dött kvällen innan. Vilken chock jag fick. Sen blev jag saklig. Till sist brast det. Vet inte hur jag skulle ha klarat det utan alla snälla personer som sa precis de ord som behövdes. Ändå har jag inte förstått det ännu, det kom så plötsligt och begravningen kommer att bli oerhört jobbig.
Jag visste inte hur jag skulle fortsätta dagen, göra som jag planerat eller fara hem? Jag bestämde mig för att fortsätta som vanligt, inget blir ju direkt bättre av att jag sitter hemma och är ledsen... Så jag spenderade resten av kvällen på bästa sätt, jag fick prata, skratta, ha hejdlöst roligt och framför allt slippa tänka. Det är konstigt hur bra vissa människor kan få en att må.
Pappa meddelade idag att han har ringt veterinären, fredag eller lördag blir det och jag har inte en jävla aning om hur jag ska klara av det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

8 kommentarer:
Usch fy då, vad jag önskar att du inte behövde vara i dendär situationen nu :( jättetråkigt att höra om din mormor, och tråkigt att höra om det som komma skall. var stark, du klarar det! *stor kram*
Tack Malin, ska försöka, finns inte så mycket annat att göra heller :(
:( MASSOR med styrkekramar härifrån <3 och från botten kan man bara gå uppåt. Hang in there!
Tack Sofia, du har så rätt <3
En tråkighet kommer sällan ensam.. :( Kram på dej! <3
Tyvärr verkar de ju vara så joo :( Tack Sia! <3
du e stark, du klarar dethär! och du e int ensam, jag (och säkert många andra) finns där, whenever you need me! en stor styrkekram! <3
Tack Yvis! <3
Skicka en kommentar