Det där med falskt alarm kan jag nog konstatera att bara var en önskedröm. Jag låter som en kråka och huvudet känns så där mysigt tungt. Jag har klarat mig hela hösten utan förkylningar och trodde nästan att jag skulle klara mig undan helt och hållet. Men näpp, att springa omkring mitt i natten med allt för lite kläder är nog inte det smartaste, så jag får nog skylla mig själv lite. Kan ju hoppas att det släpper snabbt i alla fall.
Jag och pappa hälsade på Faffa idag, som nu för tiden bor på pensionärshemmet Hemgården. Han är så smal så smal, nästan bara skinn och ben, och jag undviker helst att se det. Vart har min livlige farfar tagit vägen? Jag blir skrämd, rädd för att åldras. Då verkar livet inte ha någon mening längre, att sitta där i sitt lilla rum, titta lite på tv, läsa tidningen och sakna sin andra hälft... Jag klarar inte av det.
En positiv sak med denna dag var att jag fick äta smörgåstårta på förlovningskaffe, det är år och dagar sen jag senast åt en smarrig skinksmörgåstårta, så det satt riktigt bra.
Jag vill jag vill jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar