Hands up, and suddenly we all got our hands up

Nu börjar det kännas rätt rejält att jag bara har sovit ca 3½ timme inatt, jag kommer att somna på ett ögonblick när jag äntligen kryper ner under täcket. Ung och dum, jag ber en bön att mina kära päron fortfarande tror att jag faktiskt sitter och tittar på film hos någon kompis varje helg, skulle de få reda på vad jag har gjort i mina dagar så tror jag att bilden av den skötsamme, hästtokige dottern snabbt skulle gå i kras. Sad but true. Jag undrar hur jag själv blir som förälder, kommer jag att tro på alla dessa konstiga nödlögner?

Nu ska jag nog försöka avsluta kvällens datasession och börja ta natten, thank god att jag har sovmorgon imorgon!