Glad tjej

Senaste nytt:
Andra skedet av körkortet blev avklarat i veckan. Igår blev det en nykter (för andra gången i rad!) Olliskväll med alla veteraner samlade och efter det fick jag somna bredvid min fina. Imorgon ska jag vara inhoppare vid dagiset i Solf och på måndag ska jag på arbetsintervju, på finska! Jag börjar känna mig allt säkrare på mina ansökningsval jag snart ska göra. Solen skiner om dagarna och trots det stundvis är svinkallt känns allt rätt bra just nu.

"Only once in your life, I truly believe, you find someone who can completely turn your world around. You tell them things that you’ve never shared with another soul and they absorb everything you say and actually want to hear more. You share hopes for the future, dreams that will never come true, goals that were never achieved and the many disappointments life has thrown at you. When something wonderful happens, you can’t wait to tell them about it, knowing they will share in your excitement. They are not embarrassed to cry with you when you are hurting or laugh with you when you make a fool of yourself. Never do they hurt your feelings or make you feel like you are not good enough, but rather they build you up and show you the things about yourself that make you special and even beautiful. There is never any pressure, jealousy or competition but only a quiet calmness when they are around. You can be yourself and not worry about what they will think of you because they love you for who you are. The things that seem insignificant to most people such as a note, song or walk become invaluable treasures kept safe in your heart to cherish forever. In their presence, there’s no need for continuous conversation, but you find you’re quite content in just having them nearby. Things that never interested you before become fascinating because you know they are important to this person who is so special to you. Life seems completely different, exciting and worthwhile. Your only hope and security is in knowing that they are a part of your life.”

Men bara när du inte hör, vågar jag säga så

För två helger sen dansade jag lyckligt omedveten omkring på Leipis dansgolv, bara för att väckas nästa morgon av nyheten om att Moffa somnat in under natten. Jag lät det inte sjunka in, det slog mig liksom aldrig vad som hade hänt, utan jag skjöt undan alla tankar på det. Imorgon är det begravning och först nu slår det mig, även om jag fortfarande inte riktigt vill tänka på det. Jobbigt.

Snart är det även dags att söka in till nya skolor, och alla funderingar och planer om framtiden känns fortfarande lika osäkra. Jag är så rädd att göra fel val, att göra mig själv besviken. Att jag ångrar mig.
Då vissa familjemedlemmar verkar tycka jag är feg om jag vill stanna här gör mig dessutom lite småledsen.

Telefonpics

Öhhh e lite borta med vilka bilder jag inte har visat, typ hela höstens bilder? haha
Nåjåå här kommer en dos med iphonebilder från augusti till nutid.

Hehe vilken bildbomb, vissa är i lite fel ordning men nåjaaaa!

femte februari

Hejhejhej, jag lever och har det bra. Umgås med bästaste vänner, sötaste grabben och gosigaste hästen för det mesta. Idag ska jag skicka in 2-3 jobbansökningar och får väl hoppas att något nappar.

I helgen var det Balearica festival vid Tropiclandia, en lite annorlunda festlighet och riktigt skoj var det, även om det blev rätt kallt mot slutet och min hals tog ont x1000. Halsontet visade sig vara angina och snart ska jag köra iväg till apoteket efter antibiotika. Wuuuhuuu blir årets andra antibiotikakur!!

Slänger in lite bilder som jag inte tror jag har visat förr, vissa är skiiiiitgamla, resten lite nyare. yay
Tror jag slänger in lite telefonbilder i ett eget inlägg, hehe

åååh, shorts på krog, finns det nåt bättre? sommar komsikooom!!

Olliiiiis

Jag & Anna for på uppdrag till Vallgrund

80-tals tema @Ollis (var annars..)

krejsi

BruuuudAN!

Nyåret firades i Långåminne, skojjjjjj va de!

Nåjåå perus chillkväll ..

Såhär ligger det till

Hejsanhoppsan, kanske vore dags att uppdatera bloggen lite...

Ska väl gå rakt på sak, jag har flyttat hem till Vasa igen.

Efter ett långt och härligt jullov hemma i Vasa var det dags att åka ner till Helsingfors igen, och det var inte roligt. Inte ett dugg. Jag överdriver inte när jag säger att jag storlipade ungefär hela söndagen, och inte blev det bättre under skolveckan. Att sitta i skolan igen i en klass jag inte trivs i och bo i en liten lägenhet med en rumskompis som jag inte har nån connection med, det var bara så jobbigt. Hela veckan gick jag runt och var gråtfärdig, otroligt vilken ångest Helsingfors gav mig. Att må skit om kvällarna och att hela tiden pina sig genom veckorna i väntan på helgen, till sist blev detför mycket helt enkelt. När jag satte mig på tåget hem på torsdagkvällen hade jag bestämt mig, jag tänkte inte komma tillbaks.

Kanske jag inte försökte tillräckligt, kanske jag kommer att ångra mig, kanske är jag feg som inte klarade av en nystart, kanske jag är dum i huvudet som inte vill gå en utbildning som så många vill in på. Men det känns inte värt att må dåligt i en skola jag inte vill gå i och vantrivas i en stad jag inte vill bo i bara för att få en utbildning. Att få ångest bara av att se statusar på facebook skrivna av Helsingforsbor, att längta hem varje dag och att sakna någon så mycket att det känns som man ska gå sönder, allt det kändes som att det gått för långt. Jag gav det en chans, hela hösten faktiskt. Kanske skulle jag ha klarat att gå hela året till slut då också, men nej, jag skulle ju gå sönder.

Nu då?
Jag har flyttat hem mina saker, jag vill hitta ett jobb och jag mår så mycket bättre.

It's a little bit funny, this feeling inside