Tillbaka till vardagen i Helsingfors efter en veckas semester i Vasa. Känns det bra? Näääe
Ibland undrar jag vad jag egentligen gör här. Eller okej, ibland är fel ord, jag undrar ofta. Bara tanken på att jag sitter och funderar på sånt ger mig lite dåligt samvete, "skärp dig" säger huvudet. Visst, livet rullar väl på helt okej här i Helsingfors, men jag trivs så mycket bättre hemma än vad jag gör här. Jag har så mycket roligare hemma i Vasa. Dessutom finns inte motivationen till att studera, vilket är synd, eftersom journalistik är ett intressant ämne. Jag önskar innerligt att jag skulle vara aktiv och vilja studera, vilket de flesta andra i min klass verkar vilja, men jag gör det inte. Ett mellanår tror jag faktiskt skulle ha varit ett bättre alternativ, än att börja studera direkt. Men här står jag nu då, med en svindyr hyra, en icke-existerande skollust och med en stark längtan hem.
Min vecka i Vasa var väldigt.. intressant. Tvära kast, en hel flodvåg med skit sköljdes över mig, och visst, till en viss del var jag väl värd att få det slängt på mig. Så sjukt vad svartsjuka, sorg och hat kan göra med en människa. Samtidigt förvånas jag över hur avtrubbad jag har blivit, allt kom in genom ena örat och ut genom andra, och tur är väl det.
Det var bättre såhär. Det var bara en tidsfråga.
Resten av veckan var fylld med allt sånt där som gör livet lite extra bra. Bästa kompisarna, hästarna, familjen, bus, ollis och fest, chill och mysiga krabbisdagar, allt sånt gör mig så löjligt glad och lycklig. Och när fjärilarna flyger runt i magen, då blir vardagen lite extra spännande. Lite för spännande kanske. Jag hade glömt hur ont i magen man kan få, haha.
Ibland undrar jag om det är så att allt sker av en anledning. Kan nån svara på det? Blir allt bra hur jag än gör? Ångrar jag mig?
