Tillbaka till vardagen i Helsingfors efter en veckas semester i Vasa. Känns det bra? Näääe
Ibland undrar jag vad jag egentligen gör här. Eller okej, ibland är fel ord, jag undrar ofta. Bara tanken på att jag sitter och funderar på sånt ger mig lite dåligt samvete, "skärp dig" säger huvudet. Visst, livet rullar väl på helt okej här i Helsingfors, men jag trivs så mycket bättre hemma än vad jag gör här. Jag har så mycket roligare hemma i Vasa. Dessutom finns inte motivationen till att studera, vilket är synd, eftersom journalistik är ett intressant ämne. Jag önskar innerligt att jag skulle vara aktiv och vilja studera, vilket de flesta andra i min klass verkar vilja, men jag gör det inte. Ett mellanår tror jag faktiskt skulle ha varit ett bättre alternativ, än att börja studera direkt. Men här står jag nu då, med en svindyr hyra, en icke-existerande skollust och med en stark längtan hem.
Min vecka i Vasa var väldigt.. intressant. Tvära kast, en hel flodvåg med skit sköljdes över mig, och visst, till en viss del var jag väl värd att få det slängt på mig. Så sjukt vad svartsjuka, sorg och hat kan göra med en människa. Samtidigt förvånas jag över hur avtrubbad jag har blivit, allt kom in genom ena örat och ut genom andra, och tur är väl det.
Det var bättre såhär. Det var bara en tidsfråga.
Resten av veckan var fylld med allt sånt där som gör livet lite extra bra. Bästa kompisarna, hästarna, familjen, bus, ollis och fest, chill och mysiga krabbisdagar, allt sånt gör mig så löjligt glad och lycklig. Och när fjärilarna flyger runt i magen, då blir vardagen lite extra spännande. Lite för spännande kanske. Jag hade glömt hur ont i magen man kan få, haha.
Ibland undrar jag om det är så att allt sker av en anledning. Kan nån svara på det? Blir allt bra hur jag än gör? Ångrar jag mig?
4 kommentarer:
Det gör det! Vad jag erfarat hittills ordnar det sig alltid, bara man har hjärtat på rätt plats. Och det har du ju :)
Fast huru skit det än är, och man tycker att man ställt till det så till den milde grad att man int nånsin kommer att bli glad igen så blir man ju det sist och slutligen. Bara man man är snäll med sig, och andra, eller i vilket fall som helst försöker sitt bästa :)
Och angående Hesa, du kan ju alltid skjuta upp studierna om det känns så. Det är helt okej, jag sköt inte bara upp, jag slutade helt och hållet, flyttade till Åland, har jobbar nåt år och nu har jag börjat studera företagsekonomi istället då. Och där i nåt skede kändes det ju som om jag var dum i huvudet då jag hoppade av mitt i bara, men nu i efterhand kan man bara konstatera att det var för det bästa. Följ vad magen säger. (och nu är det inte meningen att uppmuntra dig till att lägga av, :D jag säger bara att jag förstår, det är fullständigt jättejobbigt emellanåt men det löser sig!) (och det här är nog den längsta kommentar jag skrivit) heja heja :)
Tusen tack Sofia för din kommentar, precis sånthär jag behöver höra! Har så många tankar och funderingar som snurrar runt så jag blir alldeles matt, just det här med att skjuta upp studierna har jag funderat mycket på här på sistone, men känns så dumt då jag varit här så kort tid.. men jaa, hur jag än gör så ordnar det väl sig på nåt sätt till sist, hoppas jag.. :)
Det är helt okej att undra och tvivla ibland, men det blir nog bra till slut!!
Jag tror det är mest att det är en stor omställning att fara så långt hemifrån sådärbara, det är klart att det inte är så lätt.
Men jag tror att det är bra att göra sånt man inte är säker på ibland och sånt som känns jobbigt. What doesn't kill ju makes ju stronger, så e de faktiskt. Jag ha aldrig varit så stolt över mig själv som när ja avklara 60 poäng i filosofi. Det ligger på riktigt blod, svett och (en massa!) tårar bakom varenda poäng. Men jag gjorde det. Allt som känns jobbigt leder till något bra, och efteråt är man stolt att man inte bara gav upp utan fortsatte.
Och det är klart att du inte måste bli journalist om du inte vill, men gör ett helt år först innan du bestämmer dig. Mycket kan hända inom ett år. You can do it! <3
Joo, de e klart, no ska de väl gå, men ja vejt int om ja vill ! Skolan lockar int riktit, kanske ja bara e lat meen...
Skicka en kommentar