?

Har jag fått allt om bakfoten? Hoppas faktiskt det. Let's go back to normal. Jag har saknat dig.

Blandade känslor

Hur många olika känslor kan man känna på en och samma gång?

Jag vill skrika, slå, sparka. Gråta, vara ledsen. Skratta och le. Lycklig. Vemodig. Trött. Sliten.

Vilket patetiskt inlägg. Jag ska nog bli emo.

La voix

Det har varit lite dåligt på bloggfronten här tycker jag. Det har liksom aldrig blivit av. Som vanligt då alltså.

En hel del har hänt sen sist, såklart. Tiden flyger iväg och våren är på ankommande. Fåglarna har börjat kvittra och solen kikar fram bland molnen. Jag längtar till den dagen då man inte behöver ha jacka på, då vet man verkligen att våren och sommaren är på väg!

Hessu flyttade ju till oss på sportlovet, det har varit lite blandade känslor under dessa tre veckor han har hunnit bo hos oss. Första dagarna var helt fruktansvärda. Hästen var en enda stresshög. Jag var uppgiven, inte var ju detta den häst jag tyckte om. Några dagar efter var han mycket lugnare och det började kännas att detta skulle gå vägen. Men så hände det hemska. Hessu hoppade på Cleos bakben som krossades. Veterinären konstaterade att det inte fanns något att göra så min älskade Cleo fick somna in. Usch vad det var jobbigt. Allt hände på några minuter. "Tänk om jag hade gjort si eller så istället så skulle hon ännu leva .. " ekade i mitt huvud i flera dagar. Jag grät och grät, fy sjutton.

Just nu är jag i Åbo i systers lägenhet. Vi tittar på Melodifestivalen.
Jag kom hit igår på morgonen, har shoppat en massa. Plånboken ekar men å andra sidan shoppar jag inte så ofta så lika bra att jag då en gång köper allt som behövs.

Känns lite som att jag har tappat kontakten med en vän. En vän som jag har varit väldigt nära.

Nu har jag skrivit av mig lite igen. Skönt att få uppdatera sig lite. Ja just ja, jag har sökt till gymnasium nu. Plötsligt är det en massa val som ska väljas. Tänk om jag väljer fel?

Dags för uppdatering

Hej hopp där. Ett bra tag sen sist nu igen. Blir liksom aldrig av att skriva ett inlägg! Jag har egentligen inte så mycket att skriva. Livet rullar på utan större konstigheter. Skola, hästar och skriba fyller upp mina hektiska dagar. Ibland är det stressigt och otroligt tungt att sköta hästarna och läsa på något prov man har nästa dag. Men det går, måste bara bita ihop för ingenting blir bättre av att man klagar.


Kommer hända rätt "stora" grejer nu i vår. Det ska väljas gymnasie med tillhörande kurser och valkorten ser ut som rena rama hebreiskan för mig. Det reder väl upp sig så småningom men just nu förstår jag inte mycket av hela alltihopa. Som det nu ser ut kommer Hessu att flytta hem till oss på sportlovet. Han har varit bra i benet och förhoppningsvis håller det. Han kommer att bli en riktigt bra häst tror jag. Att galoppera är det bästa han vet! Så om ungefär en vecka borde Hessu anlända hem till oss. Om nu inget oförväntat sker, allt kan ju förändras på ett ögonblick.


Nu ska jag fortsätta uppdatera min bilddagbok (har hamnat efter lite) och rensa bland dagens bilder. Anna fotade mig och Hessu idag, tror jag sätter upp en bild hit som ett litet smakprov!


och förresten, jag har blivit med på facebook. Det skulle jag ju inte bli! Men igår blev jag det i alla fall. Hemska saker!

Fullt ös

En somrig Hessu fick bli dagens bild.

Jag önskar mig lite fler timmar på dygnet just nu. Fullt upp från morgon till kväll.
Denna vecka har vi prao (även nästa vecka) och jag är på Vasa stads smådjursklinik. Det är riktigt skojigt men eftersom det är bara en veterinär och en djursjukvårdare som har rätt mycket att göra blir det ibland lite småtråkigt då jag inte vet vad jag ska göra. Känns så fånigt att bara stå och känna sig lite "hehe", jag vill ha något att göra, inte stå och skräpa. Skulle vara mycket roligare om man skulle vara två stycken men. För övrigt är det rätt kul.

Varje dag efter praon har jag farit till Hessu för att mocka och rida, det är riktigt mysigt att bara skritta och gubben har en superbra barbackarygg. Jag slutade kl 3 och då cyklade jag från Sunnanvik till Peters. Duktig jag.
Idag for jag med Anna & Lilli i terräng, Hessu var lite småfånig då han har så mycket energi. Men ännu vågar jag inte trava, vill inte att benet ska bli dåligt igen. När vi kom tillbaka pratade vi lite med Peter, åt mat och gjorde lite allt möjligt så när klockan plötsligt var halv 7 blev det bråttom, vi skulle ha ridlektion i Gamlis kl 7 och jag skulle cykla dit. Så Anna & jag hoppade upp på cyklarna och trampade iväg. Vi följdes åt ända tills Anna skulle svänga hem.

Framme i Gamlis så var klockan 10 före, ingen vänlig själ hade ens kunnat borsta Allu så det blev en hyperborstning och supersnabb sadling. Vi hade faktiskt lektion idag! Men det var booring. Öppna hit och dit, varken jag eller Allu tycker om att jobba en hel lektion i skritt. Snark.
Efter lektionen var det bara att skynda hem, klockan var 9 när vi var hemma. Jag kände mig som en dålig ponnyägare när jag bara slängde skiten till hörnen i ponnynas boxar, hade inte tid att börja mocka så sent. De fick iaf vatten, hö och kvällsmat med lite extra morötter så jag hoppas att de inte hatar mig för sina ostädae boxar. Nåja, jag tror inte ponnyer tänker på samma sätt som jag, de blev säkert nöjda bara de fick sin mat. ^^
Så nu sitter jag här då igen, stressad människa som försöker lugna ner sig. Just nu önskar jag mig lite fler timmar på ett dygn, LJUS, hästen på gården och en massage. Förhoppningsvis slår några av mina önskningar in så småningom.

The miles just keep rollin

Bild från sommaren -07

Jag skulle riva kvällshö åt hästarna ikväll men ensilagebalen hade blivit sådär jobbigt "ihoptållad", en liten kant som gick runt nedre delen av balen satt fast som berget. När man då ska riva hö så bara fastnar det och man får endast minitussar så därför bestämde jag mig för att nu skulle jag "övervinna" balen. Jag slet, drog, kämpade, vrålade, svor och sparkade på den dumma balen men hökanten satt stenhårt. Jag satte mig uppgivet ner på marken och tänkte att kanske det är bäst att jag ger upp. Men så kom envisheten fram i mig, jag skulle vinna över den jäkla balen. Så tog jag tag i ett nytt ställe, rev och plötsligt kände jag hur en liten bit lossnade. Jag drog och drog, låg till och med på rygg ett tag och slet och ett tu tre så var hela den hårda kanten borta!
Nu så här efteråt tror jag att detta inte bara gäller när man ska riva hö, utan så här är det ju hela tiden i livet! När allting känns så dåligt, man är beredd att ge upp och låta sig övervinnas, det är då man måste leta fram dendär envisheten inom sig, kämpa och ta övertaget. Alla "hårda kanter" kan övervinnas, man måste nog bara kämpa och vara envis som en åsna. Det är i alla fall vad jag tror.

Efter jag nattat ponnyerna tog jag ett varmt bad och gick i bastun. Jag skrubbade hela mig, fötterna fick sig en omgång de med och jag så gjorde en hårinpackning. Det är länge sen jag känt mig såhär ren och mjuk! ;) Det jag saknar ännu är lite massage, min stela axlar och ömma rygg skulle behöva lite mjukgöring de med.

och jag skäms. Skäms för att jag gick med på att "allt är som vanligt" och lät mig mutas än en gång. Stoltheten i mig vill fortsätta att ignonera medan andra halvan av mig vill fortsätta som vanligt, jag har ju saknat detta!

Förvirrad

Fina fina Wallit, varför finns du ej mer?

Just nu snurrar massor med tankar omkring i mitt huvud. Om framtiden, om hästar, om människor.. Allting bara virvlar omkring.

Det finns mycket jag skulle vilja säga här men desto svårare att skriva ut det. Jag vet inte vad jag ska skriva helt enkelt, allting känns lite uppochner just nu. Jullovet börjar småningom lida mot sitt slut och jag har verkligen ingen lust med att fara till skolan igen, stressen med alla proven som kommer så tätt. Vecka fyra och fem har vi dessutom PRAO och jag har bara prao-plats till den ena veckan. Så ska det snart börja bestämmas om vad jag skall göra efter högstadiet och även om jag nu är rätt säker på att det blir Övis gymnasie så finns det massor att fundera över .. Vanlig linje? Lång matte? Kort matte? Suck, en massa beslut att ta. Klarar jag av att ha 2-3 egna hästar att sköta och motionera under tiden? Jag vill verkligen klara av detta så jag hoppas på talesättet "vill man så kan man". Klart det går bra! Ja!
Milla och hennes familj flyttade Rosy idag, hon bor numera vid Peter. (Wallit-peter ja) Jag följde med och hjälpte till, allting gick finemang. Så blev jag också erbjuden en häst av Peter. Gratis. Blev lite förvånad och nu håller jag på och funderar fram och tillbaka. Finnhäst, 11 år, travare men aktivt riden. Gratis. gratis .. Vill jag ha en "sån"? Jag vill ju kunna hoppa och tävla. Har jag tid, lust och kunskap att skola om honom helt och hållet? Suck. Nåja, ska prova att rida honom imorgon, får se hur det känns. Jag borde nog kanske vänta tills jag gjort det innan jag funderar på sånt här. Om inte annat hoppas jag att jag får rida honom i alla fall, jag har saknat Peters stall, alla är så himla trevliga och vänliga! Blir lika förvånad varje gång man kommer in i värmen, alla hälsar och ler mot en och skitsnack verkar inte förekomma där. Underbart! Jag skulle gärna ha min häst uppstallad där!

Nej, nu ska jag nog gå ner och borsta tänderna, dra på mig pyjamasen, göra det bekvämt i sängen och ta fram min bok jag håller på och läser. Jag känner mig lite efter för boken jag läser är Harry Potter sjuan, den har ju kommit ut för jättelänge sedan! Haha! Men nu har jag äntligen tagit mig tid att börja läsa den (då kan man inte sluta..) för har man lästa alla 6 böckerna före så måste man ju läsa den sista! Ha det så bra, nu drar jag till trollkarlsvärlden!