Då var det dags igen, det årliga blogginlägget. Nåja, under kan ju ske, kanske kommer det ett inlägg ännu under årets andra halva, vi får se.
Jag försökte fundera vad som har hänt sedan jag skrev sist, alltså sen februari 2019. Jag blev faktiskt färdig med gradun i god tid, vilket innebar att jag fick min politices magisterexamen i maj 2019. Skönt att bli färdig med gradun, men lite ledsamt att sluta vid ÅA eftersom jag trivdes så bra där. Dessutom följde jobb- och framtidsångesten med på köpet. Vad skulle jag göra?? Nå, saker brukar ju ha en tendens att ordna sig allt eftersom.
I maj hann jag med en resa till Stockholm och sedan sommarjobbade jag en till sommar vid minigolfen. Under sommaren besökte jag Åland i juli, och sedan igen på skördefesten i september. I september var jag utan jobb ett tag, och paniken kröp sig sakta på. Jag gick på flera arbetsintervjuer, vikarierade på dagis och sedan blev det så att jag fick jobb på en språkbadsförskola. Det var helt okej, men jag har ju flera gånger konstaterat att jag inte vill jobba på dagis, så när jag någon månad senare gick på arbetsintervju (flera stycken faktiskt) och slutligen fick jobb på ett försäkringsbolag kändes det väldigt roligt, men förstås även lite läskigt. Jag har nu jobbat ett halvår, och har hittills trivts superbra. Min prövotid är även slut, vilket innebär att jag numera har en fast tjänst, något som förstås känns både tryggt och roligt. Förhoppningsvis kommer jag fortsätta att trivas lika bra även framöver.
En stor förändring i mitt liv skedde i december 2019. Hessu hade under sommaren blivit i allt sämre skick, han fick en stor böld på ena kinden som bara fortsatte att växa. Allt hängde ihop med hans sjukdom Cushings, och till slut var det dags att inse att det inte fanns så mycket mer att göra än att låta honom vandra vidare till evigt gröna ängar. Med Paola råkade det sig så bra att min medryttare köpte henne, och Paola bor numera i ett litet lösdriftsstall i Solf och har det verkligen toppenbra. Detta innebär alltså att jag inte längre är hästägare, något som jag har varit ända sedan 2008. Det har känts konstigt, samtidigt som det även kändes helt okej. Ända sedan jag köpte hund har jag tampats med lite dåligt samvete över att jag inte riktigt räckte till för både två hästar och hund. Nu har jag fått sätta all fokus på Nemo, och jag hinner ha häst igen i framtiden.
Annars rullar livet på ganska som vanligt. Tänkte jag säga, tills jag kom på att våren 2020 ju har varit ganska exceptionell med tanke på coronapandemin och dess följder med undantagstillstånd, restriktioner, karantän, social distansering och så vidare. Just nu är ju läget ändå någorlunda ok, kanske därför jag nästan tänkte glömma bort att nämna det. Men det gäller ju förstås att ännu vara försiktig.
Just nu har jag en veckas semester. Igår kom jag hem från fyra dagar på Åland, alltid lika kul. Idag har jag och Nemo har varit på en långpromenad, och sedan har vi vilat. Snart ska vi fara iväg till Sundom, och imorgon blir det troligen skären, Hankko kommer också med. Vädret är lite ostadigt just nu, och på tal om det är det värt att nämna är att årets midsommar blev otroligt varm och solig, hela helgen, när har det senast hänt?? Nästa vecka har jag ett namngivningskaffe inbokat, och inflyttningsfest/kompisträff i Nykarleby. I början av augusti är vi bjudna på ett dop och på ett bröllop. Så sånt är på gång just nu.
Nu tror jag det är dags att avrunda detta inlägg. Vi hörs!
