torsdag 12 januari 2012

Never let your fear decide your fate


Okej nu ska jag ta tag i saken och blogga lite, har skjutit upp det helt kakkalänge så börjar vara dags att plita ner ett par rader nu igen. Tänker börja med att berätta att före det blev nytt år och allt sånt skoj så var 30 december en dag värd att uppmärksammas, ett år tidigare miste vi ju nämligen vår finaste Ami. Liten ponny men ack så stort tomhål hon lämnade efter sig. Så otroligt mycket glädje hon skänkte mig. Världens bästa ponny som roffade åt sig en stor del av mitt hjärta. 

På nyårsafton hade alltså Helu bott här i ett helt år. Tiden går ju verkligen snabbt! Firade nyåret (nyktert!!!) tillsammans med tjejligan i Gamlis och senare även med en hög andra människor vid Högbacken. Fick se fyrverkerierna vid tolvslaget, kramade fina vänner, fick min nyårspuss och var nöjd över beslutet att köra istället för att dricka. Resten av jullovet var precis så lugnt och skönt som ett jullov ska vara, chillade med trevliga buddies och hade det rätt bra. Dansade och var glad på Ollis i helgen före skolan började. Trodde att jag lyckades skrapa ihop lite ork och motivation inför skolstarten. Ack så fel jag hade.

Skolan började, jag var trött redan första dagen. De två följande dagarna gick jag omkring och hade helvetiskt ont i magen, sköt upp alla skolarbeten och här sitter jag nu, med åtminstone 3 stycken ogjorda uppgifter. Snart 4. Men nåja, skolan är väl ändå inte hela världen, varför ha tråkigt när man kan ha kul? Höhö. I måndags hann jag med både snökrig och biobesök (The girl with the dragon tattoo) tillsammans med Maki, igår kväll och även denna kväll befann jag mig i ishallen tillsammans med Anna för att heja på de röda ankorna. Det är såna trevligheter som gör att vardagen blir liitelite roligare.

Imorgon är det fredag (den trettonde!!), vi har äntligen fått en ordentlig vinter och allt känns ganska bra just nu.
Jag är glad. Okej, jag är lite stressad inför framtiden och vad jag ska göra med mitt liv.
Men annars är allt faktiskt riktigt bra. Dessa trevliga ord får avsluta detta blogginlägg, nu kallar sängen! Natinati.

Inga kommentarer: