The more I want you, the closer I come

Det är ju nästan hemskt hur man reagerar när man möter vissa personer. En viss, mycket speciell, person. Man ser personen närma sig i ögonvrån, ingen annan är i närheten, tankarna virvlar omkring i huvudet, ska jag titta upp och möta dennes blick eller låtsas som att jag inte ser personen? Bestämmer sig för att titta upp och låta våra blickar mötas, pulsen stiger och hjärtat dunkar, våra blickar möts och ett "hej" yttras och sedan är det över. Låter pulsen gå ner, låter hjärtat som bankar frenetiskt lugna ner sig och än en gång virvlar tankarna omkring. Hur länge ska det vara så här? Vilken stor inverkan vissa personer har på en. Fortfarande.