It has to be done

Idag har jag:

• Varit i skolan alltför länge. Skrev tent, gjorde två kursutvärderingar och fixat ihop en powerpointpresentation om Ålands sjöfartstidning.
• Känt mig duktig och lånat två böcker inför nästa kurs (att böckerna kommer att ligga och damma i en hög på golvet behöver vi ju inte bry oss om)
• Irrat runt i Stockmann en kort stund, och då menar jag verkligen en KORT stund. Hullut päivät/Galna dagarna har börjat och det är smockfullt i varuhuset. Äckligt mycket människor.
• Gått hem, handlat godis och makaroner. Haha.
• Gått tillbaka till stan och Stockmann, fyndade en fin peak-huppare för en billig(are) peng.
• Gått hem igen, handlat en micropizza och wc-papper.
• Ätit min första micropizza för i höst!! Det hade ni inte trott va!
• Dammsugat rummet, städat upp lite, packat min väska.

Nu ska jag:

1. Ta en dusch (om jag orkar)
2. Packa ner lite böcker som jag borde läsa i helgen.
3. Lacka mina naglar (om jag orkar)
4. SOOOVA

Imorgon är det torsdag, jag har två föreläsningar och sen tar jag min väska och åker norrut mot Pampas vida slätter. Hem ljuva hem, här kommer jag!

Min nya fina huppare. its so najs ajm gonna dajj

Smått och gott

Finaste Cleo. Jag vill ha en katt. Nunununu.

 I helgen var det planerat att syteryster skulle komma på besök, det gjorde hon också, men fick även en annan tjej på besök till huvudstaden, nämligen Anna som hastigt och lustigt bestämde sig för att hälsa på. Det var riktigt superskoj, och nu tänker jag passa på att göra reklam för alla ni nära och kära i Vasa, eller var ni nu än befinner er, ni har väl sett detta:
Klicka här och du finner bl.a. erbjudande om tågresor från Vasa till Helsingfors för ynka 20 euro!
Komsikomsi och hälsa på mig, hihih.

Denna skolvecka har varit snäppet tyngre än de föregående veckorna, plötsligt har vi långa dagar, imorgon likaså. Kollade upp kursprogrammet för nästa kurs, nyhetsjournalistiken som börjar i november, och då kommer jag tillbringa varje dag i skolan från kl 9-17. Jäiks. Det blir säkert helt kul (hoppas jag) men det känns så ofattbart att jag faktiskt ska lära mig detta, att jag faktiskt ska bli en journalist. Klarar jag det?! Tvivel, tvivel, tvivel.. Det var lite av en käkkdag idag, blä

Idag hade jag förresten min första tent, på Språkriktighetsboken, vi fick ha med oss ett exemplar så helt åt rumpentussen kan det väl knappast ha gått.

Just nu går jag omkring och funderar på om jag ska åka hem till Vasa nästa veckas helg eller om jag ska hålla mig till veckan efter det då jag kommer hem på långledigt. Så funderar jag även på om jag ska försöka nappa åt mig en biljett till Helsinki International Horse Show eller inte.. Tunga beslut, heheee

Nu ska jag ta natten så jag kanske orkar upp till SP4'an imorgon. Natinatt baby Lo!

Livet i storstaden

Min vistelse i Vasa var toppenbra. Kanske lite för bra. Jag hann med allt, hästar, sundom, familj, buddies och t.o.m. bästa Ollis. Det är allt bra synd att journalistikutbildningen bara finns här i Helsingfors.

Här om dagen konstaterade jag för mig själv att jag är nog ingen stadsmänniska. Jag blir så rastlös! Jag saknar att ha stallet ute på gården, att alltid ha något att göra. Mocka, rida eller bara pynja på med något, alltid finns det nåt att göra. Här i Helsingfors sysselsätter jag mig med att (tro det eller ej!!) städa mitt rum, laga mat och fara ut och springa. Det här med att springa, det är okej, men så otroligt tråkigt om man jämför med ridningen.

Imorgon har jag en kort skoldag, kl 10-12, och sen är det helghelghelg! Det är superskönt me dessa korta dagar, men jag är så förbannat lat, så trots all ledig tid har jag ändå inte börjat läsa nån kurslitteratur. Fasar inför de kommande tenterna.. huääh

I'm coming home!

Imorgon tänkte jag ta tåget hem till Vasa, blir en långhelg hemma och det ska bli såååå skönt!!

Rått, brutalt och ärligt

Okej, nu tänkte jag ta mig tid och skriva ett ordentligt inlägg. Har gått och tänkt på det nu i ett bra tag, men aldrig orkat ta tag i det. En och en halv vecka har gått sen jag senast skrev, och under den korta tiden har det hänt en hel del! Sias bröllop, villaavslutning i Malax och så flyttade lilla jag till stora Helsingfors.

Jag önskar att jag kunde säga att allt har gått som en dans på rosor, att allt är så underbart perfekt här. Det skulle nog ha varit lättast för alla om jag skulle ha sagt det, för det är ju jobbigt att försöka trösta någon, "det blir nog bra" hjälper inte så mycket egentligen. 

Måndagen den 27.8 inledde jag mina universitetsstudier vid Soc&Kom. Då jag stövlade in i skolan på morgonen och inspekterade de andra nya gulnäbbarna var det totalt främmande ansikten jag hade framför mig. Eller okej, ett ansikte kände jag igen, en tjej som är ett år äldre än mig. Resten var alltså helt nya människor.

Jag slog mig ner i festsalen, lyssnade på rektorns oerhört långa och rätt tråkiga tal (vem drar en powerpointprentation om skolans/universitetets historia i ett välkomsttal?!), studentkåren samt tutorerna presenterade sig o.s.v., allt såndär som hör till helt enkelt. Till sist blev vi indelade i våra klasser och jag och resten av de blivande journalisterna gick iväg till övningsredaktionen där vi kommer att hålla till för det mesta. Jag kände mig som en mupp. Forever_alone.

Första dagen var faktiskt ingen trevlig dag. Ska jag vara ärlig hade jag lust att lägga mig ner och gråta en skvätt. Jag är oerhört tacksam över att Maki befann sig här ännu denna måndag, för mitt humör var på botten när vi äntligen slutade för dagen kl 16. (Alldeles för lång första dag med för mycket info enligt mig)

Hela veckan var enbart introduktion till studierna, och jag kände mig fortfarande lika bedrövad. Orken till att börja studera fanns inte, jag kände mig så himla ensam, hur sjutton skulle jag klara av det här? Blotta tanken av alla kurser, studiepoäng, tenter och kursböcker gjorde mig alldeles matt, universitetsstudier, så skrämmande. Att dessutom veta att jag kom in på skolan tack vare min reservplats kändes plötsligt inte lika glädjande mera, är jag ens tillräckligt duktig? Resten av gänget i min klass hade ju fått bättre än mig på inträdesprovet. (Även om jag i mitt stilla sinne försöker skylla det på att mina poäng från aktualitetstestet antagligen var helt från röven, hehe, jag borde nog börja läsa tidningar lite mer...)

Men värst av allt var, och är nog fortfarande, ensamheten. Jag var visst fegare än jag trodde, att inte känna någon i en ny stor stad var tydligen för tufft för mig. Visst, jag talade med människorna i min klass, jag träffade nya trevliga människor vid gulisbowlingen, jag satt inte ensam i ett hörn, men det fanns ingen att tanka trygghet hos. Att ha lämnat allt i Vasa, vänner, familj, hästarna, ett brett socialt nätverk... All min trygghet helt enkelt.
Poff.
Borta.




Men.
Kanske det är så att "det blir nog bra" stämmer ändå. Efter ett helgbesök hemma i Vasa (som för övrigt var rätt... hmm.. jag vet inte...) återvände jag till min nya studiestad. I måndags hade vi vår första föreläsning. Skoltrött som jag är kändes det skittråkigt att sitta i skolbänken igen, men nu, ett par dagar och några föreläsningar senare, känns det faktiskt inte lika jobbigt längre. Det är ju ändå något jag är intresserad av som jag studerar.

Jag har en del typer i min klass jag tycker mer om än andra, och som jag har pratat rätt mycket med vid det här laget. Jag tackar mig själv för att jag hälsade på så många nya från de andra studieinriktningarna på gulisbowlingen förra veckan, för jag hälsar fortfarande på dem i skolan och vid gemensamma happenings fortsätter vi prata med varandra. Det finns inget som är trevligare än att få glada leenden och hälsningar från människor.
Igår hade vi chillkväll med klassen hos vår ena tutor, och sen gick vi till en karaokebar med resten av ämnesföreningarna, och jag hade faktiskt riktigt skoj.

Kanske det blir bra ändå.

Å andra sidan känns det tråkigt att lämna Vasa, med allt vad det tillhör, bakom mig. Jag går miste om en hel massa saker, och det känns tråkigt att inte vara en del av er vardag längre. Kanske det är mitt eget fel, kanske jag inte har varit tillräckligt duktig på att försöka hålla mig uppdaterad om läget där hemma, men å andra sidan, kanske jag måste få allt mitt på rätt köl innan jag kan ta del av någon annans. Jag vet inte.


Helsingfors är en fin stad, ni ska inte tro att jag går omkring och mår dåligt eller så. Jag är väl bara lite mesig.
Men det blir bättre. Får hoppas att de där svackorna med dåliga tankar kan hålla sig undan nu ett tag.

Något jag förresten glömt att säga är att jag trivs oerhört bra i lägenheten här i Rödbergen, mitt rum känns.. Harmoniskt helt enkelt.. Jag sover otroligt gott här, och det funkar bra med min roomie.



Klockan börjar vara mycket, jag har skrivit långt. och ärligt.
Kanske dumt att skriva ut allt sånt här, men. Någonstans måste jag ju få angsta.

Jag tänker avsluta med ett urklipp ur en blogg som jag snubblade över när jag surfade runt bland bloggar här om dagen på min telefon. En tjej, som även hon flyttade iväg till en ny studiestad. Jag tänker klistra in en bit av hennes text, för jag kände igen mig till punkt och pricka.

"Jag är rädd för förändringar. Fast jag älskar nya utmaningar så skrämmer det mig alltid att bryta ett mönster och börja på något nytt. Det finns så många ‘tänk om’. För att inte tala om hur känslig jag blir när det kommer till att säga ‘hejdå’.Jag är så beroende av att allt ska vara som det alltid varit. Jag känner mig som tryggast med människor jag känner och som framför allt känner mig. Jag är rädd att börja på något nytt ensam, och att allt det som håller mig på benen ändras under tiden."

okej, guldstjärna till den som faktiskt läste allt det här.
Nu ska jag sova så jag orkar upp imorgon.

Jag lever

Gick iväg på en liten kvällspromenad ikväll med kameran runt halsen. Jag var lite för sen, den fina kvällssolen hade redan hunnit gömma sig lite, men nåjo, det var riktigt najs